Motivation?!

Ja vart tog motivationen vägen? Jag var tokmotiverad under denna dags början men mot slutet efter dagens lektion hade jag ingen studiemotivation alls kvar. Kändes ju som att skallen blivit nermald i en köttkvarn 2 ggr (minst!). Jag var relativt aktiv under dagens lektion, antecknade flitigt och allt sådant men när lektionen var över var det som att vinden drog igenom skallen och blåste bort min motivation helt. Jag ville nog mest hem, men jag satte mig ändå ner med klasskompisarna och försökte gå igenom lite inför tentan vi ska ha nu på onsdag, konstigaste är att jag kommer inte ihåg att vi har gått igenom något av det som våra övningstentor resp. problemsamling handlar om.

Jag får mestadels gissa mig till hur jag ska lösa det hela men imorgon ska jag fråga läraren ifall han kan dra lite exempel. Alternativt att jag ska försöka haffa läraren innan lektion och be honom förklara några typexempel så att jag äntligen kan fatta vad jag ska göra inför tentan. Jag har ju börjat jobba med några av seminarieuppgifterna, ska försöka på en uppgift innan jag går och lägger mig. Dom vi fick den här veckan verkar enklare men jag har ändå inte lyckats lösa några än (ironi?) ;)

Jag lyckades åstadkomma en dikt under dagen (skrev väl mestadels på rasten eller innan lektion):

När jag dig ser, slår mitt hjärta mer och mer,
när du mot mig ler, är det edast dig jag ser.
Likt den vackraste ros, lika stilig och snygg,
vet jag att du i min famn kan känna dig trygg.
Ja där har ni den, nu ska jag dyka ner i en seminarieuppgift (känns som man fått tillbaka lite motivation nu i alla fall) sen är det sängen som gäller. Tjolahopp!