Ja då var man framme hos morfar i småland, sitter här i köket och surfar lite på någon grannes öppna trådlösa nätverk. Det är lugnt och skönt här nere, inte så mycket stress eller rörelse som pågår, allt går i sin egna takt. Morfar mår bra och hunden me, försöker lugna ner honom när han ska komma och hälsa men det gick väl sisådär, man har ju faktiskt kollat på mannen som kan tala med hundar på 5:an eller 3:an, försökt apa efter men allt har väl inte riktigt gått in.
Måste bara berätta om resan ner, det var som vilken resa som helst i början, folket klev på i Stockholm och morsan och jag fick platserna längst fram. Brevid mig tvärs över gången satte sig en ung tjej som såg helt okej ut. Klart man spana in henne kan jag ju inte neka till, men efter att hon dykt ner i sina studier då hon studerade något med biokemi drog jag upp min laptop för att surfa lite då det fanns trådlöst internet ombord.
Hon skulle tydligen av i Västervik, detta fick jag reda på (tyvärr inte genom att prata med henne direkt då hon verkade vara lite reserverad), när hennes nyblivne granne (vilket klev på bussen i norrköping) satte sig brevid henne och vi kommit en bit på vägen så började dom småprata lite. När vi väl kom till Västervik så klev jag av för att ta en bensträckare då en annan pingla kliver av bussen för att hon tydligen också skulle av här, hon vandrar förbi mig med en U-ringning som nästan var obefintlig och hennes 2 gudagåvor ser ut att nästan ramla ur tänkte jag slänga ur mig "Du stumpan kan du be dina tuttar att sluta glo på mina ögon" men hann inte riktigt då hennes kille möter upp henne precis bakom mig. Där undslapp jag den blåtiran ;)
Jag tar ett varv runt bussen och när jag kommer tillbaka till förardörren och väntar in i det sista innan jag måste kliva på för att åka vidare får jag syn på en man mer lik en luffare, då en massa tänder i överkäken saknas samt att flera av dom andra som han har kvar är väldigt gula. Han frågar mig hur lång jag är men mummlar fram det från långt bak i gomen, jag har lite svårt att höra vad han sa men lyckades tyda att han frågade om jag var 2.05? Varpå jag svarar "Nä jag är 2 prick" "2.13!" mumlar han fram... jag tänker ska jag säga nä och tillrättavisa honom men skiter i det och han rabblar på om någon annan som också var stor som han vad jag förstod av kroppsspråket hade stor respekt för, samt att han hejjade på någon som också var storvuxen.
Mer hann jag inte uppfatta men under hela tiden han stod där och mumlade saker för mig svarade jag artigt "jasså" och "jora" eller något annat i den stilen. Jag stod mest där och var lite artig men ville helst av allt bara gå ombord på bussen igen, så när busschaufören kommer och säger nu ska vi åka pustar jag ut och säger hej då till luffaren och kliver ombord. Morsan frågar mig vad vi snacka om och jag svarar att det har jag ingen aning om, då skrattar hon bara.
Nä nu har man fått i sig lite käk och ska väl varva ner här med att bädda sängen och kanske lägga sig lite tidigare idag för att kunna vakna upp utvilad för en gång skull utan att någon unge skriker i rummet intill eller någon som springer i trappan eller en telefon som ringer alternativt väcker en för att man ska upp till jobbet.
Mors i galoscherna :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar